Iidalainen

A Day To Remember - You Had Me At Hello

Nu känner jag mig riktigt trött och jag önksar att jag hade tv:n i mitt rum. Men nästa vecka kanske så. Nu är det snart sängen som gäller, läsa och lösa korsord. Men jag är sugen på té, vilket betyder att jag skulle dricka té och lösa kordord. Någon annan mer än jag som hör pensionsklockorna ringa? Men jag ska ju faktiskt sätta klockan imorgon, det svider i min sovkropp, att sätta klockan på en lördag. Huh. Men beroende på hur det går imorgon så kanske jag inte behöver göra på söndag. Hoppas, hoppas, hoppas. För när man har skola så får man ju faktiskt ta ocha anstränga sig lite. En omtenta på det här vill jag verkligen inte ha. Som en i klassen sa idag; "Nej fan. Då är det ju bara att sätta sig på västerbron och hålla handen... och hoppa". Nepp, så så är det. Nu är det dusch och sen sängen som gäller. Teét får vänta tills imorgon. Godnatt.

Nationalteatern - Ge mig mitt liv

Band Of Horses - The Funeral

Sitter här och lyssnar på Lars Winnerbäcks nya skiva. Har inte den själv än, men snart så ;) Fick ju den av Emil i födelsedags present, men har ju inte vart hemma sen den släpptes. Men ja, endel av låtarna är riktigt bra som man fastna för direkt medan dom andra är lite mer såna som man måste lyssna på ett par gånger. Det finns inte många låtar som Winnerbäck har gjort som jag inte gillar, men en av dom få är; Tvivel. Som många andra tycker är jättebra. Enda versionen jag gillar av den är när han sjunger tillsammans med Lisa Ekdahl.

Lars Winnerbäck - Ett sällsynt exemplar


Lars Winnerbäck - Berätta hur du gör


Lars Winnerbäck - Jag fattar alltihop


Dom där tre är just nu mina favoriter. Och här kommer en till låt men den har inget med nya skivan att göra. Men det är en jättebra låt med Lisa Ekdahl och så sjunger L.W lite grann i den också. Inte mycket alls, men i refrängen är han med! :)

Lisa Ekdahl (och lite L.W) - Dom band som binder mig

Det är ganska intressant hur ens känslor och humör verkligen kan gå upp och ner, från ena sekunden till den andra. Hur man ena kan stunden kan vara likgiltig till det mesta, "det är som det är", till att bli förbannad på sig själv, för all skit man har tagit - hur man lagt energi på människor som egentligen inte varit värda det. Till att sen bli glad, "livet är väl ganska behagligt ändå". En stund när jag tid att tänka sånt är när jag åker buss till och från skolan, det har både sin för- och nackdelar. Det är då jag vrider och vänder på saker och funderar, klurar och undrar. Men det som jag mest funderar över (ältar?) är varför det just är en viss typ av människor som lyckas korsa min väg, som man brukar säga.

Jag hade ett maraton samtal med Erica igår, och våra samtal brukar i huvudsak handla om just olika människor. Och då diskuterade vi varför det just är en typ av människor vi träffar på, och då menade vi den manliga sidan av de människor vi träffat på och kanske en gång känt eller kanske känner. Och jag tror bestämt att någonstans på mig står det "alla killar med brist på hjärnceller kom till mig" eller att jag, omedvetet, på någotvis sänder ut någon form av signaler som bara feliga människor kan känna av. Är det så? Eller hur kommer det är sig?

Människor som ljuger eller bara säger saker, som luras och hittar på. Saker man inte ska säga om man inte menar det. Varför beter sig människor på ett visst sätt, på ett sätt som inte alltid är så schysst mot andra? Kanske är det så att vissa inte bara tänker efter, utan bara gör och ja, skiter i vilket sen efter. Jag vet inte, det är i alla fall någon jag funderar på mycket. Något som jag kanske ödslar alldeles för mycket tid på. Egentligen.

Snow Patrol - Chasing Cars


Lars Winnerbäck - Kom hem nu


Timbuktu - Karmakontot


Ingen kan ljuga som vi eller vad tror ni
Jag tycker det liknar nån sorts
Sjuk typ av tragikomik o vi ramlar dit
Det sitter på karmakontot

Takida - As you die


So long, love is gone, your heart is cold as ice
Be strong, good son, another day will rise and you have to
Be strong, hold on, antoher day will rise.

Hela morgonen/förmiddagen har jag suttit och lyssnar på Cat Stevens och det är någonting med hans musik som får mig att känna mig glad. Som om jag vet att allting löser sig, som att jag inte kommer dö ensam, haha! Nej men seröst, musiken är sån musik man vill dela med någon. Det är så att man bara kan vara ute och gå, men en hörlur var och bara ja... gå. Man behöver inte säga så mycket, utan bara gå. Det är vad jag ser när jag lyssnar på Cat Stevens, och att jag någongång kommer få den lyckan, och att någon redan har den lyckan. Då ord inte behövs, utan att det för stunden räcker med att "bara" hålla handen och lyssna på samma musik och det är då man vet, att det inte behövs någon annan eller något mer. Det räcker så, med dig mig och musik.

Daggmasken skicka en låt till mig som faktiskt var ganska så bra! :) Men blev lite sådär lagom festsugen av den, trots att jag inte har en enda aning om vad dom sjunger om! Men det man inte vet, lider man inte av. Haha! Men bra är den i alla fall så här har ni den:

Så, nu hemma efter jobbet.Eller ja, var till Pappa och Linda en sväng också! :) Jobbet gick bra idag, förutom att jag fick så galet ont i huvudet på förmiddagen som höll i sig ända fram till jag kom till pappa och fick treo! Så det var lite jobbigt att köra eftersom ljuset var så konstigt idag, det typ stack i ögonen. Men ja, gick ju bra trots allt :) Och så, fick ett väldigt roligt samtal idag, nämligen av Daggmasken her self! Så, Daggmasken! Planer måste smidas och genomföras, göras och ordnas, fixas och donas. Helt enkelt! Så till din ära, Daggmasken, bjuder jag på denna låt: