Iidalainen

Den här låten har jag och Sofia jämt lyssnar på, ända sen den var med i melodifestivalen eller vad det nu var den var med i. Men det är någonting med texten och så, som gör att man ändå blir glad av den. Det är någonting i stil med att man vet att man kommer hitta det där, även om man ramlar, snubblar och/eller blir brutalt lurad efter vägen så finns det där. Och det kommer jag att hitta någon gång - det vet jag.

Och nej Johanna, jag sa menar inte att det där gällde nu. Haha ;)