Iidalainen

Nu sitter jag här och kollar på "små i stora världen" en serie om kortväxtamänniskor. En killes pappa är örlogskapten eller vad det heter och ska till Irak för att spendera några månader, troligtvis inte semester. Nyss åkte han. Pojken grät. Jag grät. Jag måste korka igen mina tårkanaler. Varför gråter jag åt konstiga saker som egentligen i berör mig speciellt mycket?