Välkommen till Kungariket Kungsör!
Nu är jag hemma i Kungariket Kungsör, känns konstigt. Varje gång jag är hemma i Kungsör, så känns det konstigt. Alltså, det är jättekul att träffa gamla kompisar, vara hemma hos mamma och pappa och så. Men jag saknar Stockholm. Jag saknar Samuel. Jag gillar Stockholm. Jag gillar dom jag bor med. Jag gillar skolan. Jag gillar att det snart är jul och skolan snart är slut. Men jag hatar det också, att skolan snart är slut alltså. Jag vill ju inte förlora allt det jag har i Stockholm. Lovar ni mig det? Johanna, Sofie, Maria och Emelie? Att ni inte kommer försvinna helt och hållet, även om vi hamnar i olika delar av Sverige? Bra, då säger vi så.
Men det här med Kungsör , att jag inte gillar det. Efter att få ha känt på Örebro och Stockholm nu, så förstår jag på något vis inte hur man kan stå ut med Kungsör när man är ung? Det händer inget, det är som om tiden stannat här. Vi kallar föresten inte Kungsör för stan, utan för byn. Kungsör bara är liksom, som om ingen bryr sig direkt. Att vi har en godisaffär som heter "gott i påsen", 4 pizzerior på samma gata och vår enda klädaffär heter "Hasses mode" (eller något i den stilen) säger väl allt egentligen. Jag vill kunna gå och handla en tröja eller bara sätta mig på tunnelbanan som tar mig till min tröja som jag ska köpa. Jag vill höra ljudet av traffik, eller åtmintone veta att det faktiskt finns bilar som åker på vägen nedanför. Om någon åker på vår gata här i Kungsör på natten eller sent på kvällen är nästan så att man tänker att det är någon inbrottstjyv, eftersom alla grannar är väl hemma vid det här laget? Det är nästan som så i alla fall. Att folk som är av den yngre generatinen stannar kvar någonstans i KAK och inte ens provar någon annan stad utan för 70-skyltarna förstår jag inte. Men alla gör vi våra val, och jag har gjort mitt - I kungsör skulle jag aldrig någonsin bli kvar.
Men det här med Kungsör , att jag inte gillar det. Efter att få ha känt på Örebro och Stockholm nu, så förstår jag på något vis inte hur man kan stå ut med Kungsör när man är ung? Det händer inget, det är som om tiden stannat här. Vi kallar föresten inte Kungsör för stan, utan för byn. Kungsör bara är liksom, som om ingen bryr sig direkt. Att vi har en godisaffär som heter "gott i påsen", 4 pizzerior på samma gata och vår enda klädaffär heter "Hasses mode" (eller något i den stilen) säger väl allt egentligen. Jag vill kunna gå och handla en tröja eller bara sätta mig på tunnelbanan som tar mig till min tröja som jag ska köpa. Jag vill höra ljudet av traffik, eller åtmintone veta att det faktiskt finns bilar som åker på vägen nedanför. Om någon åker på vår gata här i Kungsör på natten eller sent på kvällen är nästan så att man tänker att det är någon inbrottstjyv, eftersom alla grannar är väl hemma vid det här laget? Det är nästan som så i alla fall. Att folk som är av den yngre generatinen stannar kvar någonstans i KAK och inte ens provar någon annan stad utan för 70-skyltarna förstår jag inte. Men alla gör vi våra val, och jag har gjort mitt - I kungsör skulle jag aldrig någonsin bli kvar.
Kommentarer
Trackback