Iidalainen

Idag så hade vi barnmålaning 2 i skolan. Vilket betydde att vi skulle göra ansiktismålning på riktiga barn! I måndags fick vi ju göra på varandra, så det var allt lugnt och stila, så gott som i alla fall. Men så imorse bokstavligen väller det in ca 40 ungar på skolan och jag fick sminka en liten kille som hette Axel, som var hur söt som hellst! Fast han hade men sig en bild som han ville bli sminkad som, och det var nämligen en pokemon (stavas det så?)! Bilden var hur liten som helst och ja.. i ärlighetens namn, tråkig. Halva ansiktet var lila och andra halvan var typ beige. Och jag fick inte lägga till glitter eller någonting annat, men jag fick gärna måla ett skal på ryggen på honom för det hade denne pokemon nämligen. Men jag kunde ju inte börja göra en kroppsmålning på honom, så jag var tvungen att förklara att jag inte kunde det, så han såg lite småledsen. Man blir ju nästan själv ledsen när barn blir sådär besvikna.Så medan andra gjortde fantasi katter och "läskiga" figurer fick jag krångla med en pokemon. Men utöver det så var det kul, han föröskte lära mig allt om pokemon och berättade miljontals saker om dom plus att han också berättade att han hade försökt bli en pokemon i hela sitt liv! Hur söt som hellst! :)

Andra saker som man har förr höra idag är:

Barn - Gillar du nötter?
Vi elever - Jadå, det gör vi.
Barn - Då kan du slicka min fötter!!

och sången/ramsan(?):

Uppe på berget finns ingen polis
där kan man vara naken och släppa en fis!

Här har ni honom, pokemonen! han hete faktiskt Blastoise! :)