Iidalainen

Vi såg den idag, "Djävulen kom till häst". Den var hm... vad ska man säga för att det inte ska bli fel? Informationsrik? Den var hemsk, hemsk för att folk blundar för folkmord (som det verkligen är!), hemskt att sådana filmer måste göras för att folk ska fatta, hemsk för vi idag kan göra såna filmer som handlar om människors verkligenhet idag. Den var bra, bra för att han militären gjorde den, bra för att folk kan se den och få veta vad som händer. Bilder gör det mer verkligt, så är det i alla fall för mig och det tror jag det är för de flesta. Skulle vi till exempel bara få läsa ren text om förintelsen så skulle det inte bli samma grej som med bilder. Självklart så är det absolut inte kul att se bilder från folkmord, men dom gör det mer verkligt och vissa människor kanske har lättare att tro på saker om de ser det i bild/film. Svart på vitt, rättuppochner. Här har ni det och där händer det. Liksom.

Alltid när man får se filmer eller bilder på människor som har lyckats fly som är några år gamla börjar jag alltid undra massvis med saker. Lever dom nu? Om, hur har dom det nu? Hur lever dom? Har dom hittat några andra släktingar/vänner? Har dom fått någon som alls hjälp? Det liksom sätter sig, man funderar. Det sätter sig på hjärnan, det klistrar sig fast. Tankar om kvinnor och barn i Darfur som blir våldtagna i Darfur sedan lämnar deras män/pappor dom för att det är skamligt. Det är sjukt, snevridet och helt galet. Jag mår illa.

Nu kanske det är inlägget blev lite förvirrande, jag vet inte. Kanske, någon läser det och förstår vad jag menar och hur jag tänker, någon kanske läser det och bestämer sig för att se Djävulen kom till häst. För det rekomenderar jag, starkt.

Ciao.