Iidalainen

Nu är jag hemma igen. Eller ja, det var jag väl redan vid typ vid nio, och precis innan det ringde Fia och sa att vår Information & Layout lärare var sjuk så vi började inte förän klockan 12. Uuuuunderbart! Så när jag kom hem så gick jag och la mig ett tag och försökte sova men de gick inge vidare så nördade mig vid datorn en stund. Sen bar det av till skolan för en tråkig svenska lektion och en ganska så kul psykologi lektion. Det låter som en kul kurs och så har vi en ny ung lärare också. Halva vår klass blir ju glad iaf! ^^

Finland gick bra, så bra som det skulle kunna gå. Förutom begravning så blev et en massa båtåkande, pokerspelande och annan typ av kort spelande. Vi kollade även på film så tiden gick hyfsat fort.
Även om det känns konstigt att säga så var det faktiskt också kul att se och träffa släkt som man aldrig annars ser. Tråkigt bara att det var under dom omständigheterna. Men som pappa sa till varannan person "Det var kul att se dig, synd  bara att det var under såna här omständigheter". Det var väl någonting i den stilen i alla fall och det är ju sant. Men ja, nu är den över i alla fall.

Den är konstigt vad musik kan göra. Vissa låtar kan få en och känna sig så glad, att ingenting egentligen spelar någon roll och att allt är lugnt. Typ som att texterna verkligen betyder nått. Sedan finns det vissa låtar för en att känna sig smått nere och att allt är blä. Ändå är dom låtarna också bra och man vill höra på dom. Det är konstigt. Någon som kan sätta ord på känslor som man trodde inte gick att förklarar är Lars Winnerbäck. Jag tänker fortsätta tjata om honom tills jag dör. Mannen i mitt liv!