Iidalainen

Jag tror jag håller på att kvävas. Kvävas av skolarbete. Det bara kryllar av det, och man ser knappt något slut. Så fort man är klar med ett arbete och man lämnar in det så kommer en falsk härlig känsla om att nu är det nästan slut. Men som jag skrev, det är en falsk känsla. Den ljuger, den känslan som infinner sig i kroppen när man är klar med något, ljuger. Men det är väl så det är sista året, en evig väntan. Samtidigt som tiden går fort, så går den lika sakta.  Det är 55 dagar kvar till studenten, det skulle lika gärnat kunnat ha varit 55 veckor eller 55 sekunder. Tiden känns likadan ändå.

Men ja, PA kallar. Jäla rumpa!

Ciao.