Iidalainen

Ibland undrar jag vart fan mitt liv är påväg. Hur fan kommer allting bli? Kommer det fortsätta vara lika värdelöst? Hur kommer det sig att vissa kan komma över saker direkt? Själv blir man kvar mitt i skiten och vette fan hur man ska ta sig ur det. När man väl fått upp ena foten sjunker den andra ner ännu djupare och så håller det på. Ibland ramlar man, sen tar man sig och kämpar för att ta sig vidare. Men man sitter endå fast.
Hur länge ska man orka?
Jag längtar så till sommaren så jag kan få göra precis som jag vill. Få göra min piercingar och tatueringar. Men jag vill få göra mina piercingar nu. Så jag kan kolla mig i spegeln och känna att jag är som jag vill vara. Och slippa känna ett sting av illamående varje gång.
Varför kan inte alla bara få vara som dom vill?

Lika fint väder idag som de har vart de senaste dagarna. De gör ju att man kan genom leva vissa saker lite lättare. Det ger en känsla av sommar, en försmak av sommaren. Att få gå till skolan är en ren njutning... nästan. Men att få ta fram sommarkläder och så känns underbart. Man känner lixom att allt är på gång nu. Sommarlov, födelsedagar och allt sådant. Man blir 18 år om exakt 105 dagar. Sweet säger jag bara. Då jävlar bli allt och inget på en gång.
Hell yeah.

Jag måste verkligen påstå att mina helger är väldigt mycket sega. Men imorn ska jag hem till Sarah och kolla på film med Martina, Isa, jonna (sarah såklart) och kanske Mia. Tror det var alla dom som skulle komma iallafall. Hoppas på att det blir kul iallafall! :)

Ska glo lite på tv nu.

"I thought that you loved me
Ah, but then I never could tell
I thought that you loved me
but then I never could tell
This feeling you left me
is the image of hell"


Två sista ord bara, Grattis Jokke :)