Akutmottagingen
Den är Västerås Centrallasarett, där jag och Linda spenderade en stor del av dagen.
Det är något med den sterila känslan och dom akut sjuka människorna som gör lasarett så lockande. Eller så kan det också vara de färgglada väggarna eller de bekväma stolarna och "sofforna" i väntrummet. Jag vet inte, men där fick jag och Linda i alla fall sendera nästan hela våran dag idag. Roande.
Det hela började i tisdagskväll då jag hade väldans ony i magen på vänstersida. Så gick jag och lade mig och vaknade sen på natten och hade ännu ondare men lyckades somna om, vaknade sen och hade fortfarande ont men kändes ändå inte så illa om det inte hade varit för "attackerna". Mamma & Pappa åkte till Finland igår också. Men senare så tvingade Linda mig att ringa sjukvårdupplysningen. Men då sa dom att det nog inte var någonting men jag skulle rinag igen om jag fick feber. Så gick och hade ont hela dagen eftersom de sa att jag inte fick ta några värktabletter. Så überskönt måste jag säga. Men senare så steg min "temperatur" lite så jag ringde in dit igen och det var inte feber. Klinisk feber räknar dom vid typ 37,8-38 grader, så nu vet ni det. Men han som jag fick prata med andra gången pratad med sån extremt lugn röst och så lät det så kul så jag började skratta åt honom. Var inte alls meningen och jag försökte verkligen, bet mig tom i fingret för att inte skratta, men lyckades inte. Så upprepade han ordet baken tusen gånger och det lät så kul. vet inte varför, ni skulle också ha skrattat om ni hörde det. jag svär ^^ Men gick den och la mig och somande ganska snabbt efter lite telefonerande. Satte ringklockan på 06.10 eftersom jag skulle upp ocj jobba, men det sket ju sog eftersom jag hade ont så Linda fick gå i mitt ställe och jag fick ringa till vårdcentralen. Jag fick tid klockan 09.30, så gick och la mig en sväng men hur lätt är att det att ligga på att bra sätt när det känns som om någon gräver i magen med en slö och rostig sked? Huh. Men gick sen till doktorn och som tur är fick jag inte den vanliga doktorn som jag tror har fått sina så kallade kunskaper från baksidan av ett flingpaket eller från scouternas handbok och legitemeringen fick han nog i en överraksningspåse från någon marknad. Men hon jag fick idag var bra hon fråga massa frågor sen kände hon lite och stoppa ner i en TRÄPINNE i halsen på mig, trodde jag skulle spy när jag såg den. Dom tog också blodprov i fingret och pissprov vilket måste vara fleeeera gånger lättare för killar! Men dom hitta ingenting där men dom skickade ändå vidare mig till akuten i västerås, så jag gick till Misteln där Linda var och vi åkte dit. Fick en jättefin nummerlapp när jag kom dit, fick sitta ner ett tag sen ta massa tester igen. Sen skulle jag ta blodprov i armvecken också, fick såndär barnbedövningssalva ( det heter Emla. Men enligt sjuksköterskan är den faktiskt inte bara för barn!! så det så Linda!!). Men hon som kände efter mina blodådrer sa liksom "jag förstår varför du ville ha Emla", hon kände på min arm i en evighet och den kommentaren värmde verkligen inte. Hon satte ett plåster i armvecket och ett på handen och jag nästan bad till Gud att dom skulle få armvecket, har ju hört att det gör så ont att ta på handen. Så satt med det plåstret en timme (bedövningen alltså). Sen så satt/låg vi inne i rum 63 och väntade på blodprovsnissarna, och tillslut kommer dom, och det gör så saaaatans ont att ta blodprov så jag var tvungen att grina en skvätt. Sen så fick vi vänta två timmar på provssvaren som visade att det inte var någonting, så jag och Linda firade det hela med att käka på Max. Jag var såååå hungrig eftersom jag inte hade ätit sen igår.
Men ja... det var skönt att det inte var något, men jag undrar ändå vad det är exakt som gör ont, för jag har ju fortfarande ont. Men yeäh, det fixar väl sig :P
Nej, nu ska jag lägga upp lite bilder i bilddagboken. ska lägga upp jättegamla bilder. haha, roligt att kolla på ;P
http://vidunderligt.bilddagboken.se
Över och ut.