Jajemen.

Du får mig att le, du sätter
det där fåniga leéndet på
mitt ansikte och jag kan inte
förstå hur du gör eller hur du
lyckades, men nu sitter det där
och jag varken vill eller kan ta
bort det just nu. För jag vill veta
först. Ja, så är det.
Jag vill veta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback