Det är bara så det är.
Allt är så konstigt. Så snévridet. jag vet inte hur jag ska se på det, eller känna. Det ända jag känner är att jag är trött. På allt. precis ALLT. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Att vad jag än försöker med eller gör så känns det helt meningslöst och jag faller till marken. Men visst, alla faller men jag känner inte av lusten att resa mig igen.
Jag vill ligga kvar och hoppas på att alla falska leénden ska få sitt slut och blöta kuddar någonsin ska bli torra,
http://vidunderligt.bilddagboken.se
Jag vill ligga kvar och hoppas på att alla falska leénden ska få sitt slut och blöta kuddar någonsin ska bli torra,
http://vidunderligt.bilddagboken.se
Kommentarer
Trackback